Nu passar det minsann!

Hela natten har det varit skrik och gråt, var det inte den ena så var det den andra. Fyra (eller var det fem) gånger har jag gått, nästan i sömnen, ner för trappan för att göra ersättning.

Nu ska jag köra Vincent till dagis och nå tusan passar tussarna på att ta en (välförtjänt?) sovmorgon. Gäsp!