Undra om trollsländorna kände på sig i går att det var sista sucken och kämpade på att föröka sig? De satt uppradade och raggade på vårt räcke, i den underbara kvällens sol!
I dag vill jag att mäklaren återkommer och säger att vi får huset. Jag orkar inte med denna psykiska påfrestning detta innebär... Bostadslös, 20 mil från Motis dagis och Tindras skola... Och Tindra själv. Usch!!
Det är i alla fall vackert här! Denna vy vaknar jag med varje dag. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna en kommentar!