Ingen sömn och besök i en annan värld

Idag är jag totalt slut, jag har inte sovit nånting i natt... jag kunde inte ligga på höger sida, så fort jag låg åt det hållet så kändes det som om Tvåan hade en kroppsdel mellan sängen och revbenen. Läskigt! På rygg går inte, då kan jag knappt andas, på vänster sida går inte... då bråkar de som tusan. Gode gud, (kan tro jag är kristen här snart så mycket som jag ber till Honom. :) ) hur ska jag klara av detta? Jag känner mig som om jag ska trilla omkull. Jag ska in till stan till BM, just denna fina dag då lill-sessan ska döpas. Otrolig tur med väder har de!! :D

Vincent ville inte vakna i morse, jag klädde på honom i sömnen, måste jag säga att han inte var nöjd att gå till dagis?

Nu måste jag rota fram några sommarkläder, för det är högsommarvärme ute! Nice... ehhh det vill jag att det ska vara MEN jag är en flodhäst och vi vill ha det liiiite kyligare. ;)

Några funderingar först.... då jag inte kunde sova så läste jag lite på familjeliv... knasig sida det där. Jag har bara varit inne på gravidsidor och då bara träffat på "normala" människor, med "normala" problem och liv. Nu stog jag på tröskeln och kikade in hos de som har det lite annorlunda. "Soc har tagit min son, han är 5 månader gammal...." VA?!?! jag hade dött om jag blev i fråntagen något av mina barn!! En kvinna skriver att hon kan inte med sin nya mans barn från tidigare förhållande, de är flickor 2 och 4 år... den minsta vill i bland sova i deras säng. NEJ! absolut inte... hon är elak och otrevlig. VA??? Hur är det möjligt?? Hon har dessutom två egna barn som hon vill att nya sambon ska älska så som hon gör. Hur är människor funtade?? Henne ville jag nästan skrika åt! Tittade på min egen 2 åring och nästan grät. USCH!

En annan mamma hade blivit av med sitt barn 2 månader gammalt (hjälp för att vara en sån stödfamilj... ) därför att sambon misstänks ha skakat barnet tills det blev medvetslöst. Hon får inte tillbaka barnet om hon går i från sambon, eftersom soc vill att det ska vara en hel familj som barnet kommer tillbaka till, hon får heller inte tillbaka barnet om hon stannar med sin sambo... han minns nämligen inte om han skakat. Mmmm...

Sen har vi de som i panik skriver; min man har dött, mina barns pappa har dött, jag är gravid och min sambo är död!! Där mannen dött, många gånger oförklarligt och i sömnen. Ryser.

Jaha och vad ska allt detta vara bra för?? Ingenting naturligtvis... men jag kan nog tycka att glutta på den dörren för att förstå hur otroligt bra JAG har det när jag gnäller över att vinterdäcken sitter kvar på vår andra bil (läs min), att jag behöver kämpa mig upp för backen och sen en brant trappa... till min lyxiga och fina VILLA. Nä, nu är det dags att tacka och uppskatta för det livet ger mig!!

Uppdaterar när jag är hemma igen!

Tjing!!