Blir det verkligen att som man tänkt sig?

Inget blir riktigt som man tänkt sig, men det kan bli bra ändå. En person från min barndom, han påstår att "Det blir alltid som du tänk dig" men jag vet att han har lite småfel. ;) haha.

V somnade tillsammans med M inga problem... Tills det blev problem, han vakna och bara storgrät: Var är min Pappa!!! Ja, då fick han hickandes och snörvlade krypa upp brevid pappan och mig... Mys! I åtminstone en timme kände jag hur skönt det var att få bara bara två i sängen och jag behåller den känsla ett tag. Plockar fram den tex nu när det är ca 20 grader ute, 26 grader i huset, 30 grader i vårt sovrum och ca 40 grader i min säng... "/

Sen vaknade Celine före Vendela, M kom störtande och tog Celine... Efter ca 10 min vaknar Vendela, noll tålamod och vägra vänta på sin syster. Så nu sitter jag och ammar och det känns i och för sig bra. :) så sömnen är förvandlad till en möjlighet att jobba på amningen och det är inte fy skam!!