... så låg jag vaken i sängen, som numera stod på marken... innan hade vi en loftsäng, men Mange och hans tjej hade hämtat den någon vecka tidigare. I en etta på Södermalm låg jag vaken, funderade på när bebisen tänkte komma, den var ju beräknad att komma två dygn tidigare. Jag var glad att den inte kom ett par veckor för tidigt, med tanke på 11/9 2001... vem vill vara född på den dagen liksom? Hmmm föga anade jag att min förstfödda, en dotter, skulle födas på ett annat svart datum, nämligen 28/9 det datum då Estonia 7 år tidigare förlist... men från och med 2001 skulle det vara ett ljust och fint datum! :D Vi har varit och tittat på minnesstenarna som är resta på Djurgården efter Estonia-offren... för att hon ville... hon har dragit med handen över alla namn... namn på de som delar hennes dag. Min lilla, fina, perfekta bebis, som föddes för snart exakt 11 år sedan. Jag tyckte synd om alla andra som fick söner... som inte hade en sån söt, perfekt och underbar bebis som jag hade. Hon tog mitt hjärta med storm, jag trodde aldrig att jag kunde älska någon så som jag älskade henne och det direkt jag fick se henne... hon var liksom... perfekt.
Att det gått 11 år sedan den dagen, den dagen då jag ville komma i håg ALLT, vilket väder det var, exakt hur ont värkarna gjorde, vilken tidning jag läste när jag låg på förlossningsavdelningen, vem som var min barnmorska, vilket kortspel vi spelade, allt som sas, gjordes, brickan som aldrig kom... allt allt allt är arkiverat och runt den mappen är knutet ett rosa fint band ett band av kärlek som aldrig kommer att brytas. Hon är min förstfödda, min första stora kärlek och mitt liv... hon är Tindra. <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna en kommentar!