Thailändska tankar

Sitter här i morgondimman och funderar lite... funderar över sömnen, jag har nyss somnat och vaknat, hur går det i hop egentligen? Ja, fråga inte mig... om jag råkar vara vaken till det börjar närma sig nattmaten, dvs 4-målet, då vill/kan jag inte somna, eftersom det är jobbigare att vakna än att hålla sig vaken. Men vad är "nära" nattmålet då? Ja, det blir liksom mer och mer så att jag ligger vaken på nätterna, just för att det är så jobbigt att vakna. Som i natt, då var jag vaken till 5.00 (!!) och nu är jag vaken igen... bebisarna sover, vilket de även gjorde mellan 23.00 - 05.00.... det här måste få ett slut, eller ska jag skriva början. Jag vill börja sova helt enkelt!

Sen funderar jag över napp... hur viktigt är det att bebisen tar napp? Jag har nu en bebis som... ja hon vägrar helt enkelt. Sen är det sällan det dyker upp tillfällen där hon behöver napp, men ändå, det är ju skönt att ha nappen att ta till då och då. När vi var i Thailand hade ingen thailändsk unge napp, de fick inte ha napp efter 1 år berättade vår thailändske vän... orsak; för att tänderna inte skulle ta stryk. Hmm, jag fick även en känsla av att de barnen inte behöver napp, det finns alltid en famn och alla är så engagerade i barnen. Så kanske det är, det kommer kanske ställas thailändska krav på mig som mamma nu när jag har en napp-vägrande dotter. :)

Jahapp, nu vandrar tankarna över till resa... men det får bli en annan gång, napp-vägraren är vaken och jag, ja, jag skulle må bra av att sova... lite mer.